Året 2019 har bjudit på många olika roliga, intressanta, spännande och sist men inte minst, fina äventyr och händelser med hundarna. Bland annat har kennelns och Axa:s första valpkull sett dagens ljus och som vanligt har hundarna jagat älg, deltagit på utställningar och rallylydnadstävlingar med fina resultat. Men även så mycket mer och som varje år kommer här en sammanfattning för året 2019.
I början av januari blev det klart med vilken hane som var tilltänkt till Axa:s kull och det blev ingen mindre än finska C.I.B. FI JCH FI UCH LV UCH IT UCH WW-15 Tunturijärven Dolan. Det var en lång väntan, både för oss och för våra valpintressenter, på att Axa skulle börja löpa. Det var planerat till slutet av januari/början av februari. Men hon drog ut på det så det blev först i mars parning kunde ske och kosan kunde styra mot Finland och Pyhätunturi där Dolan bor. Men detta kommer vi åter till lite senare i inlägget.
Först var det utställning i slutet av januari i Hudiksvall som arrangerades av Gävleborgs älghundklubb. Där deltog både Ila och Axa och för dagen var det vår veterantik DK V-16 RLD N RLD F RLD A SE VCH SE VV-18 NORD VV-19 Dahlholmens Ila som det gick bäst för med excellent, CK och fin kritik. Ila har även en inteckning i Malmbos Kennels vandringspris, så hon och övriga BIS-vinnare fick en tavla med hundarnas namn som vunnit från år 2001-2018.
Ilas omdöme:
9 år i utmärkt muskelkondition. Huvudet är feminint i passande längd. Fint uttryck, passande stop, fin benstomme, tassar och svans. Utmärkt lårbredd, aningen mjuk päls, ok färg. Utmärkt temperament. Har ett utmärkt bett och fantastisk tandstatus. All heder till ägaren. Domare: Arne Foss.
(Det lönar sig med andra ord att borsta tänderna varje dag på hundarna ?).
NORD V-15 SE VCH RLD N GW-17 VDH CH WW-17 SE J(LÖ)CH C.I.B. SE UCH Svartkärrets Axa fick excellent med fin kritik.
Axas omdöme:
Kraftfull tik med bra proportioner. Feminint huvud, bra mask och välburna öron. Vaket uttryck. Markerat förbröst, bra benstomme och tassar. Utmärkt bröstdjup, bra lårbredd och välburen svans. Bra päls, färg och presentering. Domare: Arne Foss.
För lite omväxling från de dagliga promenaderna brukar vi passa på att åka skidor med hundarna när tillfälle ges och visst blev det några turer även under de snörika månaderna och det var härligt!
I februari var det utställning på agendan och ett försök till att Axa skulle bli Svensk Dubbelchampion, för Jaktchampionatet har hon ju sedan tidigare. I hård konkurrens med sju andra tikar i jaktklass placerades hon som nummer två och fick sitt CK (30:e CK:t totalt i karriären) och slutade som andra bästa tik och därmed blev hon SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION för domare Olle B Häggkvist! 🙂 Var en väldigt härlig känsla minns jag trots feber den dagen… Ila fick excellent VETKL, VETKK 1 och blev slutligen Bästa Veteran.
Ila blev även utsedd till Njurunda Brukshundklubb 2018-års rallylydnadshund i fortsättningsklass, grundat i våra resultat från tävlingarna under året 2018. ❤️? Wow, så glad och förvånad jag blev när våra namn ropades upp och jag fick ta emot de fina priserna på årsmötet.
Men så äntligen började Axa att löpa i slutet av februari och både resan och progesterontest kunde börja planeras in så småningom. Den nionde mars blev första parningen avklarad och två till parningar gjordes innan den än mer långa väntan kunde börja.
Under tiden Axa var i Finland anlände finpost från Belgien och FCI som berättade att Axa numer kunde lägga till titlen C.I.B. (International Beauty Champion) i stamtavlan. Detta på grund av att hon har CACIB i både Tyskland och Sverige.
I början av mars gjorde även Ila och jag vår debut i den näst högsta klassen; avancerad i tävlingsgrenen rallylydnad. Vilket hon gjorde med bravur! På bana A blev det 83 poäng och kvalificerat resultat. På bana B hamnade vi högst upp på pallen med hela 93 poäng och kvalificerat resultat! ?✨
För att backa bandet en aning, på grund av att det blev aktuellt först i mars, var att i januari blev jag intervjuad av Svenska Kennelklubben angående vårt intresse att arbeta med Ila och Axa på många olika sätt under hela året, och även tävla i de olika grenarna. Intervjun och tillhörande bild går att läsa och se i SKK:s tidning Jakthund. Tack till Björn Eek som tipsade om oss! ?
I april konstaterades Axa dräktig och det var såklart en anspänning om allt fortsatt under de veckor som var kvar, skulle flyta på som beräknat. På bilden syns ett av fostren.
I april fick vi även möjligheten att delta på en inspelning med Hundskolan i tidningen Allt om Jakt och Vapen. Där visade Ila och jag hur en rallylydnadsbana kan se ut, gav tips till den som önskar prova och så blev jag även intervjuad! ?? det färdiga resultatet blev klart senare. Det var en rolig upplevelse.
Under april var Ila anmäld till Svensk Vinnare-2019 men vi valde att avstå med tanke på smittor och annat som kunde drabba främst Axa och fostren. Egentligen under hela tiden fram till att vi visste att Axa var dräktig och tills valparna flyttade var vi noga med vad hundarna utsattes för. De fick inte träffa andra hundar som vi inte känner till så väl, delta på någon tävling/utställning osv. Det kändes för riskabelt. Men Axa:s valpmage växte på och det kändes mer och mer verkligt att det snart skulle dyka upp en valpkull.
Den 8 maj föddes valparna och det blev till en början en lugn valpning som slutade lyckligt men däremot hos veterinären då det var två stycken valpar som ville ut ur livmodern samtidigt, men där fanns det bara plats åt en åt gången förstås.
Vid klockan 04:35 föddes första valpen, en fin och livfull tikvalp (som senare blev Oda). Så himla roligt och härligt! Axa var väldigt duktig och det gick snabbt för den valpen att dyka upp när värkarbetet satt igång.
Relativt snart inpå när första valpen var född började Axa krysta igen. Nu var det den andra valpen som var påväg ut. Men det hände ingenting mer än det. Vi provade att gå och springa lite försiktigt med henne, men ingenting hände trots det. Hon krystade men ingen valp dök upp. Efter cirka 2,5 h med krystningar ringde vi till veterinären. De sa att vi i första hand skulle prova att åka bil med henne på en guppig väg. Sagt och gjort, vi åkte iväg med henne och den nyfödda valpen upp till skogen och åkte på skogsbilvägar. Inget mer än fortsatta krystvärkar. När vi kom hem igen avvaktade vi en kvart innan vi ringde till veterinären, om det skulle hända något efter bilturen. Men icke, bara krystvärkar. Efter det andra samtalet med veterinären så beslöt vi oss för att åka in.
På plats hos veterinären kände veterinären i förlossningsvägarna och där fanns ingen valp. Det togs också blodprov för att veta olika värden i Axa:s kropp, bland annat kalknivån. Den var normal, lite under referensvärdet, men inget som skulle hindra henne till att föda naturlig väg. Övriga värden såg också bra ut. De tog därefter en röntgenbild, och det var då vi fick reda på vad “felet” var! Det var två valpar som hade bestämt sig för att ha väldigt bråttom och ville ut samtidigt från livmodern. Men där finns det ju bara plats för en valp åt gången. Tävlingsinriktade flickor redan från start! Nej, skämt o sido… Veterinären satt då in extra kalcium och drop för att se om något hände. Men inget mer än krystvärkar, som hon haft hela dagen. Vi provade även nu att gå en rask promenad med henne, men till slut, som sista utväg blev resterande valpar förlösta genom kejsarsnitt, då det helt enkelt inte var någon av dem som lät den andra komma först ut ur livmodern.
Efter en stund kom operationssköterskan in med de tre valparna som hade synts på röntgenbilden. Alla tre levde och så sa dem till oss att det är väldigt mycket fart i dem, ofta brukar valparna också bli dåsiga av att mamman får narkos, men inte de här flickorna eller. ? Vi tog hand om dem medan mamma Axa vaknade upp från narkosen. Så skönt också att veta att allt kommer gå bra fortsatt för Axa att få fler kullar och att det hela inte berodde på varken Axa, hennes livmoders sammandragningar eller för den delen hennes krystningar.
Måste också berömma Axa för det exemplariska arbete hon gjorde med dessa små liv. Hon skötte dem exemplariskt, även när hon själv precis hade varit sövd så tog hon hand om dem. Så härligt att se! Fantastiskt! ? Alla valparna gick upp fint i vikt och samtliga var så livliga! Skönt! ?
Allt löste sig och det blev ett lyckligt slut på denna dramatiska födsel! Och visst är det häftigt på något sätt att det bara blev flickor hela högen! ? Även om det såklart hade varit roligt med någon hane också såklart. Men naturen ville något annat.
Valparna åt, sov, växte, upptäckte världen allt mer och busade för fullt hela sommaren lång. Har verkligen SÅ många bilder på dem att kunna dela med mig av men då får jag inte göra annat fram till nyår så här kommer ett väldigt axplock. Om du vill se föer bilder går det såklart bra att göra här: https://www.facebook.com/pg/haljumbergetskennel/photos/?tab=album&album_id=2804227562951783&ref=page_internal
Så det var ”några” bilder på vår fina, härliga och underbara A-kull. När de var 10 veckor gamla var det dags för dem att flytta till sina nya hem, alla förutom Häljumbergets A-Oda som stannade hos oss. Innan leverans var de såklart registrerade i SKK, vaccinerade, chipmärkta, veterinärbesiktad UA och försäkrade mot dolda fel i tre år.
Samtliga valpar lämnade boet samma dag som de var redo att lämna oss. Först ut var Häljumbergets A-Hälga att lämna oss för sin nya familj. Hennes nya ägare blev Zandra Östlin med familj, Njutånger. Hälga kommer förhoppningsvis bli deras nya avelstik då Zandra och hennes familj innehar Kennel Congratz.
Nyfiken på Hälga? Här hittar du hennes fotoalbum: Häljumbergets A-Hälga, följ henne HÄR och på Kennel Congratz.
Därefter var det dags för Häljumbergets Allie att få en ny familj. Hennes nya ägare blev Mattias Dunder med familj, Mora. Familjen äger även en till gråhund vid namn Harry.
Nyfiken på Allie? Här hittar du hennes fotoalbum: Häljumbergets Allie, följ henne HÄR.
Sist ut, dock samma dag, kom Åke och Eva för att hämta hem Häljumbergets A-Sally som fick flytta till Söråker.
Nyfiken på Sally? Här hittar du Sallys fotoalbum: Häljumbergets A-Sally, följ henne HÄR.
Tack återigen för alla uppdateringar då som nu om att allt går bra med flickorna!
Häljumbergets A-Oda fick stanna hos oss och det ångrar vi inte. Älskade lilla tös som utvecklas så fint, samma som sina fina systrar! Valet var inte lätt och bara någon dag innan de skulle chipmärkas bestämde vi oss för vem av dem det skulle bli. Såhär skrev jag då när hon var vald:
Redan när hon var nyfödd tyckte vi att det var något som kändes speciellt med henne. Kennelns förstfödda. Minns att jag, Amanda, sa vid ett tillfälle “det är något visst med den här lilla fröken”. Det var innan de andra tre valparna hade hunnit födas. Sen kom de tre andra till världen och alla var lika underbara. Ju mer de växte och utvecklades desto svårare blev beslutet om vilken av valparna somskulle få stanna hos oss på kenneln. Kan nog inte räkna hur många gånger valpbesökare frågat om vilken av valparna som blir kvar. Varje gång samma svar, “det är inte bestämt ännu”. Så härliga individer, underbara temperament och fina på alla sätt och vis.❤️
Men så kom dagen då ett beslut skulle göras. Och hon med något “visst redan från födseln” gick inte att släppa från tankarna, och det är nu hon som är vår kära Häljumbergets A-Oda (tidigare valp 1). Hon ägs av mig och Leif.
Det ska bli fantastiskt intressant och spännande att se vad denna lilla fröken och hennes systrar så småningom kan åstadkomma ute i den stora vida världen med allt vad den har att erbjuda. Något som redan står klart, om du frågar oss, är att det i alla fall är fyra helt fantastiska flickor som vi är otroligt glada att ha fått fött upp. ❤️?
Valparna flyttade på en onsdag och under den kommande helgen passade vi på att hälsa på Sally med familj eftersom de bor relativt nära.
Bjuder på några bilder på Oda som fotades när hon blivit själv.
Rätt snart efter att systrarna lämnat boet började även nya äventyr för Oda. Så som skogsträning, bekanta sig mer med Ila och vara ute på sjön och prova på att bada.
Nedan ser du bilder från när Oda hunnit bli 3 månader gammal.
Som tidigare nämnt började vi först nu att delta på tävlingar och utställningar. Så i augusti var det dags för utställning i Hassela för Ila. Axa fick följa med som hejarklack. Ila fick excellent, VETKL 1, VETKK 1, CK, 2:a bästa tik och blev Bästa Veteran med mycket fin kritik! ❣️
Efter utställningen åkte vi till Hälgas familj och hälsade på dem. Så roligt att träffas igen! Zandra och jag passade på i samma stund att fota ståbilder på finaste tjejen.
Skogsvanan är en viktig del att lägga tid på så vad passar bättre än att ta med sig alla tre hundarna på en promenad i skogen?
Lite senare i augusti var det dags för Rättviksutställningen och vår jaktkompis Ingemar, Maria, Ila och jag åkte dit. När vi kom fram möttes vi av Allies familj som var där för att se och heja fram oss. Så roligt och trevligt! ?
Vår älskade veteran, Ila, fick fina lovord och applåder för att vara så välbevarad och för sitt fina steg trots hennes ålder och det slutade med Excellent VETKL, VETKK 1, CK och 3:e bästa tik i hård konkurrens! ❤️?
När utställningen var färdig åkte vi till Mora och hälsade på Allie som var hemma med lill-husse under tiden. Så underbart roligt att få träffa henne igen och tror hon tyckte detsamma av att döma hur glad hon blev när vi möttes! ? Det är verkligen så härligt att se hur bra alla valparna har det i sina nya hem. Vi fick såklart träffa Allies bästa vän, Harry, också. Så tålmodig, snäll och kelsjuk hane.
Under en vecka i sommar var vår jaktkompis Åström så snäll och lät Oda vara med honom på dagtid. Hon fick uppleva så mycket spännande! Tack igen för hjälpen!
Oda växte och nya ståbilder fotades såklart! roligt att kunna följa utvecklingen då som nu. På bilderna nedan var hon 15 veckor gammal.
I slutet av augusti ställdes Ila ut i Ånge på en älghundsutställning och hon fick excellent VETKL, VETKK 1, CK och blev slutligen 3:e bästa tik för domare Olle B Häggkvist. ?⭐️ Ila fick den dagen sitt 49:e CK, still going strong! ❤️
Oda ”hjälpte” även till med att serva älgdragaren när det började närma sig älgjakt.
Älgjakten började för oss, som vanligt, första måndagen i september och den bjöd på fina dagar i skogen med bra hundarbeten av Ila, Axa och jämthunden Bizzken. ??? Oda blev även introducerad för de fällda älgarna med stor nyfikenhet och intresse.
Axa gjorde även eftersök och bland annat ett strålande arbete med en påskjuten tjur. Först spårade hon klockrent men när han bara gick undan för oss släpptes hon och då blev det ståndskall och gångstånd på en passkytt som kunde avsluta lidandet. ???
Ila och jag passade även på att delta i en rallylydnadstävling som arrangerades av Kramfors BHK. Trots stora störningar av vilt i skogen intill, höll hon ihop så fint på bana B att det gav oss 80 poäng, en första plats på pallen och den nya titeln RLD A! ? ?
Oda deltog även på sin allra första utställning i september och så även första gången Häljumbergets Kennel deltog och vilken debut må jag säga… Hon blev BIR-valp, HP och i BIS-finalen slår hon till med att bli BEST IN SHOW 1-valp! ?❣️? I endast BIS-finalen var det 16 valpar som deltog. Så himla glad och stolt över Oda och hur hon hanterade sin första dag på utställning. Hon fick dessutom så fin kritik av domare Magdalena Ström Eriksson.
Bjuder även på några bilder på finaste lilla Oda som strax blev 5 månader gammal på bilderna nedan. ??
Under oktober passade vi på att besöka Sally med familj och då också träna ringträning samtidigt.
Bjuder även på en bild som visar på hur det kan se ut när Ila och jag tävlar i rallylydnad.
Samtidigt fortsatte såklart älgjakten och här är det Ila som sjunger för en älg, dessvärre på fel marken.
Oda fick också träna upp skogsvanan och gillar att vara ute i skogen.
Oda fick också prova under hösten att gå viltspår på gräsmattan, enkelt och roligt för en valp och nybörjare. Det gjorde hon med stort intresse och fin spårförmåga. Väldigt spårnoga och klarade vinklarna bra.
Jakten fortsatte och på fotot nedan är det en ensam ko fälld för Axa.
I oktober fick Oda för första gången se och leka i snön. Mycket nyfiken och intresserad av det vita som fallit ner från himlen.
I oktober var det återigen dags för en rallylydnadstävling för Ila. Vi tävlade i avancerad klass på Matfors BHK. Är så glad att hon tyckte det var kul och gjorde allt jag bad henne om trots regn/snö hela dagen lång. Hon gillar inte det vädret speciellt mycket men vissa gånger förvånar hon även mig… Så det slutade med att vi fick med oss ett kvalificerat resultat hem på 86 poäng och fina ord från domaren! ??
I slutet av oktober styrde vi kosan mot Nyland för en dag i vänstervarvet med Oda. Hon deltog då på sin andra utställning som arrangerades av Sollefteå BHK, och som vissa av er kanske minns debuterade hon med att bli BIS-valp 1 för ett tag sedan. Idag gjorde hon en repris! Hon blev BIR-valp med HP, BIG-valp 1 och slutade som BIS-valp 1! ??? vi hade sällskap av Bella och hennes Mittelspitz Maya som också blev BIR-valp med HP.
I oktober hade vi även besök av Hälga med matte Zandra och såklart passade vi även på att fota nya huvud- och ståbilder samt tränade ringträning inför hennes debut i vänstervarvet i Norge.
Oda slutade inte att förvåna… Häljumbergets A-Oda deltog under början av november på sin tredje utställning och Häljumbergets A-Sally gjorde sin utställningsdebut. Det var en valputställning som arrangerades av Västernorrlands Kennelklubb. Både Oda och Sally fick så fina kritiker av domare Margaretha Carlsson och denna gång drog Oda det längsta strået med att bli BIR-valp med HP och vinner BIG-finalen för grupp 5 i valpklass 1. Slutligen var det dags för BIS-final och helt ofattbart blir Oda BIS-valp 1 för domare Camilla Karlsson! ❤️?? av totalt 50 st valpar som var anmälda i klassen. Bra jobbat Eva och Sally, ni var så duktiga och Sally såg så fin ut i ringen! 🙂
Samma dag blev det en älgkalv fälld för Ila. Hon fortsatte dock att arbeta med älgkon hela dagen.
I november deltog Häljumbergets A-Hälga på sin första utställning och debuten blev i Norge i Lillestrøm på den internationella norska utställningen Dogs4all. Hon blev BIR-valp med HP av domare John Smedbakken, Norge.
Vi har äntligen skaffat Instagram så om du inte följer oss där redan, gör det för då blir vi glada! 🙂 sök på Häljumbergets Kennel och/eller haljumbergets så hittar du oss där.
I slutet av november var det dags på lördagen för utställning i Ammer som arrangerades av Jämtland/Härjedalens Älghundklubb och på söndagen en utställning för Oda i Söråker. Ila blev 2:a bästa tik och Bästa Veteran och Axa som ställdes ut för första gången igen efter valpkullen slutade som 3:e bästa tik i Ammer för domare Patric Ragnarsson och Oda blev BIR-valp med HP i Söråker med fin kritik av domare Annika Jonsson. ✨
Lite blandade bilder på damerna:
I början av december var det dags för SKK:s utställning i Älvsjö på Sthlm Hundmässa för Ila och Axa. DK V-16 SE VCH RLD N RLD F RLD A SE VV-18 Dahlholmens Ila blev då Nordisk Veteranvinnare 2019 och kunde därmed lägga till titeln NORD VV-19 i stamtavlan. ??? Känns så himla kul och vilken tjej hon är som dessutom blev BIR-veteran och fjärde bästa tik! NORD V-15 SE VCH RLD N GW-17 VDH CH WW-17 SE J(LÖ)CH SE UCH C.I.B. Svartkärrets Axa fick excellent, vann championklassen med CK och slutade som tredje bästa tik! Hon som nyligen haft en valpkull dessutom. Båda med fina kritiker! ??
Sista tävlingen för året blev på annandag jul. Då deltog Ila och jag på en rallylydnadstävling och det blev en härlig dag på många sätt! Dels för att vi hade en hejarklack bestående av min bror och hans familj men också för att Ila och jag hade KUL på tävlingsbanorna! ? Det resulterade i två kvalificerade resultat på 86 respektive 81 poäng. Som grädden på moset blev vi även utsedda till domarens favorit på ena banan. Oj så kul! Den här känslan tar vi med oss in i Mästarklass som vi börjar känna oss redo för nu.
Det var årets återblickar från vad 2019 hade att erbjuda när det gäller våra fyrbenta vänner. Får önska och hoppas att 2020 blir ett bra år där alla får vara friska och krya samt att det ger oss nya spännande, intressanta och fina händelser att minnas tillbaka på. Med allt vad det kan innebära. Med detta sagt vill vi sist, men inte minst, önska er besökare av hemsidan…
ETT GOTT NYTT ÅR!
Och hoppas såklart att ert kommande år blir lika fint som ni önskar att det ska bli.
