Igår vid klockan 04:35 föddes första valpen, en fin och livfull tikvalp! Så himla roligt och härligt! Axa var väldigt duktig och det gick fort för den valpen att dyka upp när värkarbetet satt igång.
Relativt snart inpå första valpen var född började Axa krysta igen. Nu var det andra valpen som var påväg ut. Men det hände ingenting mer än det. Vi provade att gå och springa lite försiktigt med henne, men ingenting hände trots det. Hon krystade men ingen valp dök upp. Efter cirka 2,5 h med krystningar ringde vi till veterinären. De sa att vi i första hand skulle prova att åka bil med henne på en guppig väg. Sagt och gjort, vi åkte iväg med henne och valpen upp till skogen och åkte på skogsbilvägar. Inget mer än fortsatta krystvärkar. När vi kom hem igen avvaktade vi en kvart innan vi ringde till veterinären, om det skulle hände något efter bilturen. Men icke, bara krystvärkar. Efter det andra samtalet med veterinären så beslöt vi oss för att åka in.
På plats hos veterinären kände veterinären i förlossningsvägarna och där fanns ingen valp. Det togs också blodprov för att veta olika värden i Axa’s kropp, bland annat kalknivån. Den var normal, lite under referensvärdet, men inget som skulle hindra henne till att föda naturlig väg. Övriga värden såg också bra ut. De tog därefter en röntgenbild, och det var då vi fick reda på vad ”felet” var! Det var två valpar som hade bestämt sig för att ha väldigt bråttom och ville ut samtidigt från livmodern. Men där finns det ju bara plats för en valp åt gången. Tävlingsinriktade flickor redan från start! Nej, skämt o sido… Veterinären satt då in extra kalcium och drop för att se om något hände. Men inget mer än krystvärkar, som hon haft hela dagen. Vi provade även nu att gå en rask promenad med henne, men till slut, som sista utväg blev resterande valpar förlösta genom kejsarsnitt, då det helt enkelt inte var någon av dem som lät den andra komma först ut ur livmodern.
Efter en stund kom operationssköterskan in med de tre valparna som hade synts på röntgenbilden. Alla tre levde och så sa dem till oss att det är väldigt mycket fart i dem, ofta brukar valparna också bli dåsiga av att mamman får narkos, men inte dem här flickorna heller. 🙂 Vi tog hand om dem medan mamma Axa vaknade upp från narkosen. Så skönt också att veta att allt kommer gå bra fortsatt för Axa att få fler kullar och att det hela inte berodde på varken Axa, hennes livmoders sammandragningar eller för den delen hennes krystningar.
Måste också berömma Axa för det exemplariska arbete hon har gjort och gör med dessa små liv. Hon sköter dem exemplariskt, även när hon själv precis hade varit sövd så tog hon hand om dem. Så härligt att se! Fantastiskt! 🙂 Alla valparna har gått upp i vikt tills idag och är fortsatt livliga. Så skönt! 🙂
Allt löste sig och det blev ett lyckligt slut på denna dramatiska födsel! Fler bilder på valparna kommer inom kort. Och visst är det häftigt på något sätt att det bara blev flickor hela högen! 🙂 Även om det såklart hade varit roligt med någon hane också såklart. Men naturen ville något annat.
Nu är det bara hoppas att allt går bra i fortsättningen också! Det är tre kritiska dygn och därefter kommer vi att kontakta er valpintressenter om utfallet.
Är så tacksam till Djursjukhuset Sundsvall och till er alla som hjälpte oss under dagen! Ett stort TACK för det fina bemötandet och hjälpen.
Jag ber att få gratulera kennelägarna till kennelns första kull.
Där ser man vad som kan hända?
Vad skönt att allt gick bra till slut??